Barnsliga hundtankar och vikten av att följa sin känsla och sitt hjärta!

När jag var barn, så hade jag hela tiden en önskan om att få en hund, men det gick ju mindre bra, eller lättare sagt inte alls.

Jag tjatade och tjatatde och tjatade...utan resultat.

Jag drömde tom att jag var en hund, vilket resulterade i en traumatisk upplevelse, i alla fall sett ur ett barns perspektiv. Jag satt på toaletten och grät och sade till mamma, mellan hulkningarna "jag vill inte vara hund"! Efter den händelsen var det färdigtjatat och mina föräldrar pustade ut, vilket inte var långvarigt. När jag var ca 7år, så började tjatet IGEN!!!

Jag skulle bara ha en hund och försökte övertala morfar att skaffa en, som jag kunde "ha hand om", men utan resultat även där.

När jag hade namnsdag det året jag fyllde 7år, så trodde jag att jag skulle få en hundvalp, för mina föräldrar hade varit så hemlighetsfulla... Det var en jättesöt, svart/vit, mjuk... KANIN!

Året efter, då jag fyllde 8år fick jag ett hårt paket och vid det här laget trodde jag inte att det var någon hund. En hundbok "All Världens Hundar", vilken var det närmaste hund jag kom under min uppväxt.

Boken blev snabbt sliten, var ju tvungen att studera alla hundar noga. Jag kommer ihåg att jag skrev kommentarer och ritade bilder på och till, endel av hundarna. Den finaste i boken var Schäferhunden och den allra fulaste i boken, som jag strök ett tuschstreck över, var en så kallad "Rysk Vinthund", numera kallad Borzoi.

Den var kutryggig, ca 80cm hög, 8cm bred och hade smala, långa och pinniga ben, djup bröstkorg och en flera mil lång nos, en sådan skulle jag aldrig ha i hela mitt liv!!!

Åren gick och det kom in, allt i från illrar till katter och hästar i mitt liv och även en och annan karl, vilken är en helt annan historia. ;-)

2010, efter mycket vånda, så sålde jag min häst och var utan häst i ca ett år. Jag hade massor av planer, vad jag skulle göra då jag inte hade någon häst, men det blev bara en stor tomhet. Kanske skulle skaffa en hund, för nu var jag ju stor och fick bestämma själv ;-).

Jag tittade runt på internet, för nu var ju tillgängligheten lite större än i "All Världens Hundar", men det var ingen hund som föll mig i smaken och absolut inte Borzoien, för den tittade jag inte ens på! Jag skulle ju ha en Schäfer!

2004 och 2005, köpte jag Norsk Skogkatt av en kvinna, som jag sedan kom att hålla kontakten med även efteråt. Hon födde även upp Borzioier, men det skulle jag ju inte ha någon, så det var ju aldrig aktuellt.

2011 var jag hos henne och skulle försöka sälja hälsoprodukter, som jag hade börjat med.

I bland undrar jag hur dum man får bli, jag säljare och nu tänker kanske någon, prata kan hon ju... men det gäller ju att säga rätt saker ;-).

Jag hade gjort klart innan jag åkte dit att jag inte skulle titta på några valpar, vilket respekterades. Det fanns ju 3 veckor gamla valpar av rasen Borzoi, men jag skulle ju sälja inte köpa och framförallt inte ett sådant benrangel till hundras. Men vi satt och fikade och jag kunde ju inte låta bli att snegla på de där valparna och sedan kom känslan "jag ska ha den" och frågade om jag fick ändra mig.

Man brukar inte titta på valpar vid tre veckors ålder och man ska inte vara impulsiv i ett hundköp, har jag läst i "All Världens Hundar", men det finns väl ingen regel utan undantag?!

Min försäljning gick åt skogen, men något som däremot inte gick åt skogen var vikten av att följa sin känsla och sitt hjärta, trots att det var en Borzoi!!!