En glad och flygande Borzoi kan även innebära löständer... (Våren 2013).

Hundkurs igen och jag tyckte den glada Messi höll sig länge i skinnet och skötte sig, i alla fall ganska bra.

På slutet av kursen, stod vi och pratade lite och vederbörande kände på Messi, så hon inte var för tunn.

Rätt var det var så flög hon rätt upp och lyckades nocka den stackars människan,över näsan.

Jag tog tag i yrhjärnan och böjde mig fram, för att säga till henne, det var mitt misstag...
Messi gjorde samma sak igen och lyckades nocka ena framtanden. Inte bra, inte bra!

Tog en halvsekund och jag insåg att tanden var lös eller lättare sagt tappad.
Det var visserligen en tandkrona, sedan en tidigare tandskada-02, men ändå.

Där stod jag, tandlös med en tandkrona i ena handen och en lika glad hund i andra handen.
Jag kunde dessutom inte säga "S" och det såg ju inte så snyggt ut, så jag valde att försöka vara tyst. Det var svårt.

Vad gör man?...

Som tur var så var jag ledig dagen därpå, så jag fick komma till tandläkaren.
Denna talade om att den medhavda tandkronan var obrukbar och att det antagligen skulle bli dyrt.

Ringde till försäkringsbolaget och kvinnan i andra änden, frågade hur det gått till och jag förklarade. Hon frågade även om jag kände hundägaren, på något sätt gjorde jag ju det. ;-)

Efter några tandläkarbesök, en ny tandkrona och ca 7000 kr fattigare, så konstaterade jag att jag nästan kunde fått en borzoi för de pengarna...

Viltspårsi​ntroduktio​n i Böhönen (våren 2012) och annan spårtränin​g.

Under vistelsen i Böhönen, så fick de som ville prova på viltspår. Messi hade som vanligt inget val, men det verkade ju som om hon tyckte det var roligt.

 

Det var inget långt spår till att börja med och den, som höll i snöret läs spårlinan, hängde efter så gott det gick. Messi däremot visste vad hon gjorde.. Hon gick som fastklistrad i backen, med nosen alltså!

 

Det där med spår var verkligen roligt och det verkade ju långnäsan tycka också.

 

Vi har tränat och tränat, lagt många egna spår och även fått några lagda åt oss. Själv tycker jag att det gått bra, men det är alltid  bra med reflektioner och råd, från de som kan mer vilket antagligen är ganska många.

 

Egentligen borde vi ju gjort anlagsprovet vid det här laget, drygt ett år senare än början i Böhönen, men jag är lite långsam, ibland...

 

Årets (2013) första spårträning skedde  i Tidafors, då vi fick ett jättebra spår lagt åt oss. Messi gjorde ju något, som hon aldrig gjort förut, kollade var snitslarna satt och skulle gå efter det hon såg hängandes i träden. Yrhjärnan Messi, var i farten och verkade bitvis ha annat i tankarna.

Det var dock väldigt bra att det blev fel, för då fick jag, som också antagligen var lite yr i mössan reda på vad jag skulle göra eller lättare sagt inte göra...

 

Hur som helst är det ju jag som håller i linan och Messi som spårar, i alla fall så ska det var så, inte tvärtom ;-)

 

Ringträning i Forshaga med en superglad, läs flygande Borzoi!!! (Våren/Sommaren 2012).

Jag var ihärdig med att gå kurser med Messi och som sagt, hon fick vara med på allt.

Såg en annons någonstans om ringträning och socialträning, för hund. Jag tänkte att det kunde ju vara bra för den glada Borzoitjejen, att socialisera sig med andra hundar än det vanliga gänget, på de andra kurserna.

Jo då det gick ju bra, till en början...
Vi gick lite runt i en ring och det gick ju bra så länge vi gick... sedan skulle vi springa, Messi hörde flyga. Det var hund mer i luften än på marken och hon hade definitivt glömt detta med att "alla fyra tassar skulle vara på backen". Så glad!!!
De andra hundarna skötte sig bra, i alla fall bättre än min yrhjärna. Instruktören sade bara att "det blir bättre, hon är bara glad". Till mångas förtjusning så roade vi ju en del andra.
Sedan var det dags för fika, till min stora förtjusning, då jag fick hämta andan. Det var då Messi visade vad hon kunde, hon låg snällt bredvid, avslappnad och vilade. Ingen trodde att hon kunde sådant, men vila se det kan hon, i alla fall då hon själv vill.

Efter fikat var det dags igen och vi skulle ställa upp hunden och det tyckte vi att vi hade bra koll på. Hon kunde både stå fint och visa sina tänder, men det hon själv tyckte att hon kunde bäst, det var att flyga!!!

Träning ger färdighet och efter några gånger kunde vi springa ett helt varv, nästan två, med alla tassar i backen.
Socialiseringen gick däremot utmärkt, kanske inte något vi behöver träna jätte mycket på, varken Messi eller jag ;-)

Hundkurs i Böhnen ( på våren, förra året).

Messi och jag skulle vara med på allt , i alla fall jag och Messi hade liksom inget val...

En hel kurshelg med massor av nytt att lära sig, lät ju jättebra! Klart att vi skulle vara med!!!

Väl påväg, med fullpackad bil dvs hälften onödigt, som lika gärna kunde varit kvar hemma så insåg jag att det var väldigt långt. Jag vet inte hur många gånger jag trodde att jag kört fel...

Ut i skogen, inte så långt ifrån Norskagränsen, skulle vi vara, mitt uti ingenstans.

Messi och jag bodde i en stuga, som vi delade med en annan kursdeltagare och dennes hund. En del hade sina hundar i bilen, men jag var ytterst tveksam till att hon skulle sova alldeles ENSAM i bilen (med andra ord så var det jag som inte ville sova utan Messi).

Vi provade på diverse saker under helgen, däribland att åka KickBike, efter hund. Jag stod länge och övervägde om jag skulle åka, om jag vågade eller inte. Tillslut sade någon "vi gör det" och jag tänkte det får gå som det går. Jag fick åka efter en lugn och snäll hund och jag överlevde. Jag är glad att det inte var Messi då det hade gått betydligt fortare och jag hade kanske inte överlevt...

En av anledningarna till att jag skaffade hund, trots att det var något ogenomtänkt, var att vidga mina vyer och träffa nya människor, vilket verkligen har infirats.

Jag träffade många trevliga människor i Böhnen och gör fortfarande tack vare Messi, men jag träffade en kvinna där, som dessutom bjöd hem Messi till sig och jag fick också följa med...
Sagt och gjort efter ett tag åkte vi och hälsade på, Messi och jag.
Messi fick nya hundkompisar och jag nya vänner.

Messis äventyr hos sina hundkompisar är ett kapitel för sig.  Hon har mycket idéer för sig och på den gården hittar hon på, sådan jag inte kunde drömma om att en hund kunde komma på.
Några expempel är: Bada i vatten tunnan, inte dricka vatten, utan doppa hela huvudet och halva kroppen, plocka ner upphängda påsar från staketet och lägga i en hög, plocka ur soptunnan, mm mm.

Ibland undrar jag ju om hon som bjöd hem Messi, kunde ana vilken ligist hon bjöd hem. Tack och lov är jag lite mer välhyfsad och dricker ur muggar och jag lägger skräpet i soptunnan.
Men vi är glada över att vi lärde känna henne och jag är smått förundrad över att vi fortfarande får komma dit...

 

Messi med sina nyfunna vänner!

Hundkurs!!!

Hundkurs ska man ju gå då man har valp, har jag förstått!

Messi kan inte haft det lätt, med en matte som var rädd för att det skulle bli fel. En jätteoro, ifall jag skulle förstöra valpen, för all framtid. Har ju hållit på med hästar i hela mitt liv, men en valp hade jag aldrig haft.

Valpen Messi, den glada Borzoien, skulle ju lära sig allt.

Glad, var bara förnamnet. Det var mer Borzoi i luften, än på marken. "Alla fyra fötterna på backen", hörde jag åtaliga gånger. Det gjorde Messi också, men det var svårt då livet lekte.

Sedan hörde jag något mer, titt som tätt. "Var tyst, prata inte ihjäl Messi". Det var något som sade mig att det inte var till hunden, utan till den som höll i andra änden på snöret.
Tyst... Jag som tyckte så mycket om min valp och också tyckte om att prata med min valp, hur kunde det vara möjligt?!
Inte vet jag, men med facit i hand så lärde jag mig ju faktiskt, med tiden..(lång tid) att vara tystare och det blev ju en mer lyhörd hund. Ett råd till alla hundägare prata INTE ihjäl er hund!!!

Annars lärde vi oss mycket och vi repeterade och repeterade. Det var inte den smarta Messi, som inte förstod, utan tröga matte.

Men träning ger färdighet och idag är vi ändå ganska nöjda, med resultatet!

Valpen blev inte förstörd och inte matte heller ;-)

En ny soffa!

Ny soffa!

Tänk vilken lycka det måste vara, att heta Messi. När hon var en lite mindre Borzoi, en valp, så smakade dynorna på soffan ganska bra. Hon kunde dra i det så kallade skinnet, ta ur innanmätet på dynorna. De där dynorna välte ju ur med tiden, vilket berodde på att den lilla växte och blev större och större och det inte fanns någon invändning styrsel i dem.
Nu hör till saken att jag skulle få en soffa, av en kompis Dock en två sits, men det var i alla fall en hel dito.
När jag kom hem och ställde soffan på sin plats så riktigt jublade hon, Messi alltså. Hon tycktes tänka en ny och hel soffa, till bara mig :-D.
Inser med facit i hand att hon hade rätt, jag har införskaffat en soffa till MessiBorzoi <3

Hemma med valpen!

Väl hemma med den lilla valpen, så hade jag ju massor av tyck och tänk hur det skulle vara att ha en sådan...

Mina tio budord med att ha en valp!

1) Inte sova i sängen, utan på sin plast på golvet!!!
2) Äta på sin plats!
3) Inte tigga!
4) Kunna vara platsad i inne och ute!
5) Vara lös ute!
6) Super lydig!
7) Sköta sig vid möten med andra hundar och människor!
8) Inte skälla inne!
9) Socialiserad!
10) Inte äta upp inredningen inne!

Hur gick detta då?
Jo när jag kom hem så fick den lilla valpen, en fin beg Biabädd, nedanför min säng.
Många filtar och riktigt trivsamt, tyckte jag och även Messi (tror jag).

Efter två nätter, gick budord 1, åt skogen. Jag tyckte ju sååå synd om den lilla valpen, som skulle ligga själv på golvet. Det hör till saken att Messi inte tyckte det var några som helst problem, men jag tyckte något annat.
Ringde till min uppfödare och berättade lyckligt "Nu har det det blivit en sänghund"!!!
Det var så mysigt att ha en liten valp, nära och med en lång liten nos på samma kudde.
Messi tyckte nog att det var ganska mysigt också, för där började vi odla en nära relation!

Idag är jag glad att jag inte lyssnade på alla de som kom med goda råd, om bristande ledarskap för att man hade en sänghund och inte var jättehård.

Resterande budord gick ganska mycket bättre.

2) Svar: Ja

3) Svar: Inte vid bordet, snarare stjäl ur fickor.

4) Svar: Går ganska bra!

5) Svar: går också ganska bra (ibland).

6) Svar:  Haha. Ja det var ju ingen Schäfer, men ganska lydig!

7) Svar:  Ja hon äter inte upp andra hundar och inte människor heller för den delen, dock blir hon väldigt lycklig!

8) Svar: Trodde först inte hon kunde skälla, men ibland så, då jag inte ser henne eller hon vill något, då. Däremot pratar hon och vi diskuterar, om saker och ting.

10) Svar: Ja, där har hon ju ätit upp lite av varje. En dunkudde, mycket dun blev det. Innanmätet i dynorna på skinnsoffan. Läst en bok om hästar. Smakat på nattduksbordet.
Klättrat upp på köksbordet för att titta ut, jag var utanför till tvättstugan, allt för att se bättre!

Kan tillägga att alla dessa krav hade jag ju inte då hon var liten valp, bara några mål inför framtiden.

Anniehoods Incredible Messi of Gloria

Anniehoods Incredible Messi of Gloria

Efter att ha följt min känsla och mitt hjärta, så landade jag (läs störtdök), i en vetskap om att jag skulle skaffa hund.
Min hjärna började diskutera med mig och ha massa åsikter om mitt beslut.
Vad hade jag gett mig in på?
Tänk om jag inte klarade av att ha en valp?
Jag hade ju aldrig haft en egen hund, jag fick ju faktiskt en kanin!!
Jag drog mig länge för att tala om för en del människor i min omgivning, att jag skulle skaffa hund, för att jag var rädd för deras eventuella negativa åsikter. Jag hade rätt, många negativa åsikter blev det, men ju mer negativitet jag hörde, ju mer säker var jag att min känsla var rätt!

Det var den!!!

Eftersom jag kände uppfödaren sedan tidigare, så hade vi kontakt under tiden, till jag skulle hämta den lilla.
Herregud hunden skulle ju ha massor av saker och den skulle ju heta någonting, för det skulle ju registreras hos SKK. Det blev ju helt plötsligt massor att stå i...

Namnet då. Ja är man fotbollsintresserad (FC Barcelona) och i mina ögon, världens bästa fotbollsspelare heter Lionel Messi, så var det ju klart att hon skulle heta Messi. "Anniehoods Incredible Messi of Gloria", i stamtavlan. Hennes mamma heter Anniehoods Angel Gloria, därav Gloria. Jag blev genast en nöjd och stolt matte, till världens finaste Borzoi. :-D

Dagen D närmade sig med stormsteg.

Jag åkte upp och hämtade Messi och det var en mjuk, och lugn liten valp som jag fick i min famn, det var annat än en kanin det! Resan hem gick utan problem och den lilla, låg lugnt och stilla i passagerarsätet. Vid det här laget, hade jag helt glömt att jag skulle ha en Schäfer och det var det bästa beslut jag någonsin har tagit. <3.






Barnsliga hundtankar och vikten av att följa sin känsla och sitt hjärta!

När jag var barn, så hade jag hela tiden en önskan om att få en hund, men det gick ju mindre bra, eller lättare sagt inte alls.

Jag tjatade och tjatatde och tjatade...utan resultat.

Jag drömde tom att jag var en hund, vilket resulterade i en traumatisk upplevelse, i alla fall sett ur ett barns perspektiv. Jag satt på toaletten och grät och sade till mamma, mellan hulkningarna "jag vill inte vara hund"! Efter den händelsen var det färdigtjatat och mina föräldrar pustade ut, vilket inte var långvarigt. När jag var ca 7år, så började tjatet IGEN!!!

Jag skulle bara ha en hund och försökte övertala morfar att skaffa en, som jag kunde "ha hand om", men utan resultat även där.

När jag hade namnsdag det året jag fyllde 7år, så trodde jag att jag skulle få en hundvalp, för mina föräldrar hade varit så hemlighetsfulla... Det var en jättesöt, svart/vit, mjuk... KANIN!

Året efter, då jag fyllde 8år fick jag ett hårt paket och vid det här laget trodde jag inte att det var någon hund. En hundbok "All Världens Hundar", vilken var det närmaste hund jag kom under min uppväxt.

Boken blev snabbt sliten, var ju tvungen att studera alla hundar noga. Jag kommer ihåg att jag skrev kommentarer och ritade bilder på och till, endel av hundarna. Den finaste i boken var Schäferhunden och den allra fulaste i boken, som jag strök ett tuschstreck över, var en så kallad "Rysk Vinthund", numera kallad Borzoi.

Den var kutryggig, ca 80cm hög, 8cm bred och hade smala, långa och pinniga ben, djup bröstkorg och en flera mil lång nos, en sådan skulle jag aldrig ha i hela mitt liv!!!

Åren gick och det kom in, allt i från illrar till katter och hästar i mitt liv och även en och annan karl, vilken är en helt annan historia. ;-)

2010, efter mycket vånda, så sålde jag min häst och var utan häst i ca ett år. Jag hade massor av planer, vad jag skulle göra då jag inte hade någon häst, men det blev bara en stor tomhet. Kanske skulle skaffa en hund, för nu var jag ju stor och fick bestämma själv ;-).

Jag tittade runt på internet, för nu var ju tillgängligheten lite större än i "All Världens Hundar", men det var ingen hund som föll mig i smaken och absolut inte Borzoien, för den tittade jag inte ens på! Jag skulle ju ha en Schäfer!

2004 och 2005, köpte jag Norsk Skogkatt av en kvinna, som jag sedan kom att hålla kontakten med även efteråt. Hon födde även upp Borzioier, men det skulle jag ju inte ha någon, så det var ju aldrig aktuellt.

2011 var jag hos henne och skulle försöka sälja hälsoprodukter, som jag hade börjat med.

I bland undrar jag hur dum man får bli, jag säljare och nu tänker kanske någon, prata kan hon ju... men det gäller ju att säga rätt saker ;-).

Jag hade gjort klart innan jag åkte dit att jag inte skulle titta på några valpar, vilket respekterades. Det fanns ju 3 veckor gamla valpar av rasen Borzoi, men jag skulle ju sälja inte köpa och framförallt inte ett sådant benrangel till hundras. Men vi satt och fikade och jag kunde ju inte låta bli att snegla på de där valparna och sedan kom känslan "jag ska ha den" och frågade om jag fick ändra mig.

Man brukar inte titta på valpar vid tre veckors ålder och man ska inte vara impulsiv i ett hundköp, har jag läst i "All Världens Hundar", men det finns väl ingen regel utan undantag?!

Min försäljning gick åt skogen, men något som däremot inte gick åt skogen var vikten av att följa sin känsla och sitt hjärta, trots att det var en Borzoi!!!